Misery business
Herr olycklig kommer och bankar på min fucking dörr hela tiden. Jag smäller alltid dörren i nyllet på han, för va fan ska jag vilja ha han här för?
Kommit på att jag alltid väljer fel. När det kommer till typ allt förutom vänner och kläder, på den fronten är de faktiskt prima ok om man får säga det själv. Men resten är ju som ett vattenfall ner åt hitlers håll.
Ibland vill jag göra saker utan att tänka efter. Det kanske går bättre då? Testa går ju och överlever jag kanske det blir kalas. Och så måste jag sluta va så jävla hård mot mig själv. Kåmpis jag är 15 bast. Mitt liv har inte ens börjat. Planet har inte ens lyft från startbanan. Finns så mycket som kommer hända i mitt liv framåt och jag bara bryr mig om nu och då och vägrar röra på mig typ. Men vill ändå inte se framåt för framåt är läskigt. Vi tart nu istället. Carpe diem osv.
De flesta av er förstår säkert inte ett dugg av vad tanten yrar om, men det gör inget. Det är jag som är konstig, inte ni.
Vill bara säga att vad vore jag utan mina underbara vänner? Mina själsfränder är vad ni är. Jag behöver fan inget annat! Lite mat skulle inte sitta fel, men ANNARS ÄR DET FINA FISKEN.
